Det kunde ha slutat illa


Jag skulle fylla på vatten i kubikstanken vi har på flaket på bilen. På jobbet alltså. Det går att göra på två sätt, det ena genom att man fäster en slang i tappningskranen och fyller på underifrån så att säga. Det är det säkra sättet. Det andra sättet är att ta en slang, ca 1 dm i diameter, som de brukar använda till att fylla tankbilen (5kbm) och det går på bara någon minut. Rätt högt tryck och inte helt säkert eftersom man måste stå lutad över slangen och hålla fast med båda händerna och nypa fast slangen mellan benen. Det är inte så perverst som det låter!

Det första jag gör är att prova det säkra sättet. Det skulle ha varit bra, om jag inte glömt att öppna tappkranen! Resultatet blir att en slangsnutt sprängs som en ballong innan jag hinner stänga av och det sprutar vatten överallt… Nåja, det löste sig när jag hittade en likadan slang på en annan tank som inte används. Jag böt packning och så var det klart. Trodde jag! Packningen var rätt tjock och det gick nästan inte att få fast bevattningsslangen.

Det blir alltså den mer ”vådeliga” modellen av påfyllning. Jag får lite hjälp att slå igång vattnet, men någonstans blev det ett veck på slangen så att vattnet pulserar, och när jag ska försöka fixa till det åker slangen ur tanken och jag kunde ha blivit avkastad! Jag kanske ska berätta att tanken står på ett flak till en pick up, och man måste stå på ”ramen” till flaket för att komma upp tillräckligt för att kunna hålla den livsfarliga slangen. Till slut är man drygt 1,3 meter ovan mark med fötterna, inget att hålla fast sig i förutom en slang med eget liv! Det slutade lyckligt med en dränkt författare och det tog ett tag innan jag torkat… Men jag klarade mig utan blåmärken och med livet i behåll! Det var någon som skulle fylla tanken på detta sätt och personen i fråga flög rätt bra. DET kunde ha slutat riktigt illa.

Annars blev vi bjudna på middag idag, och så fick jag snusa lite som var knappt 2 dygn gammal. I morgon blir det kanske skärgårdsfest och surströmming. Pappa fyller år idag så vi ska fira lite i morgon, kanske jag promenerar dit (veckans långpass med låg puls). På söndag blir det oxå kalas, då storasyster till bebisen fyller år i morgon. Vi ligger en dag efter hela tiden, men så är livet ibland.

God natt, men först lite friidrott.

Inga kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Comments RSS TrackBack Identifier URI

Lämna en kommentar


Nu ska kilona bort! Och kanske lite om mig själv is proudly powered by WordPress and themed by Mukka-mu

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu